Ett rejält självmål

För er som följer och läser bloggen vet att söndagen är vikt till att hissa och dissa händelser från veckan.
Det finns en del att ta tag i även denna vecka.
Veckans… Hiss
SHL har de senaste dagarna fått hem några profiler och spelare som kommer göra skillnad för sina lag.
Färjestads Michael Lindqvist är en klasspelare som är älskad i Karlstad precis som Axel Jonsson Fjällby är av Djurgårdens supportrar.
I fredags blev även Filip Sandberg klar för en återkomst i HV71 och vad han kan komma och betyda har nog de med sympatier färskt på näthinnan efter guldet 2017.
Det känns positivt att spelare vänder hem till svensk hockey och för mig handlar det inte om att man viker ned sig eller har dålig karaktär som snacket hade varit för några år sedan.
Jag tror på sikt det istället kanske innebär att andra spelare tänker ett par vändor till, precis som tex Färjestads Joakim Nygård gjorde när han tackade nej till NHL kontrakt i våras, innan de väljer att lämna.
Nygård är nu en av seriens bästa och mest sevärda spelare som skapar chanser i mer eller mindre varje byte och lär vara än mer NHL-redo när han väl väljer att flytta.
Vad kan man då förvänta sig av Lindqvist, Jonsson Fjällby och Sandberg?
Ingen är någon frälsare det är viktigt att trycka på men duktiga spelare som kommer ha stor betydelse för respektive lag och höjer kvalitén på ligan i stort. Jag tror dock att förväntningarna kan vara aningen för höga speciellt på en spelare som Jonsson Fjällby som absolut är bra och står för en härlig fart. Jag har inte förväntningar på att han ska göra 15 mål utan mer att han kan bidra med sin fart och öppna upp ytor och möjligheter till kedjekamraterna.
Veckans… Diss
Djurgården mot Frölunda på ett fullsatt Hovet i vad som var en av säsongens bästa matcher. Underbart.


Timmarna innan match stod det klart att publikfavoriten Axel Jonsson Fjällby skulle göra comeback och självklart tryckte Djurgården hårt på “Jägarens” återkomst i sociala medier och intresset sköt i höjden.
Men vad hände sedan?
Jag förstår inte. Snacka om självmål.
Hur kan man missa möjligheten att bjuda publiken och Axel Jonsson Fjällby på ett oförglömligt minne?
För mig måste man kunna bjuda på show och faktum är att flertalet löst sina biljetter när de såg att Jonsson Fjällby skulle spela. Med andra ord. Bygg profiler. Folk kom för  hans skull. Faktiskt.
“Jägarn” är en spelare som fansen älskar och satan i mig vilket härlig och rungande välkomnande han gick miste om och vilket tillfälle det skulle varit för fansen att visa sin kärlek.
Snacka om självmål.
Klart som tusan att publiken gått “bananas” om hans namn presenterats under linupen och speakern hade presenterat honom som sista spelare.
Jublet, trycket, livet…
Varför, varför, varför?
Synd och faktiskt dålig bollkänsla av en förening som gör mycket rätt. Ta bara en titt på Djurgårdens twitterkonto. Han eller hon som sköter det är fullkomligt briljant till tider.
Men det handlar ju om att vinna matcher och ingen jävla show kanske någon säger.
Absolut är det så, men kom inte och säg till mig att Djurgården hade haft mindre chans att vinna om Fjällby tagit Jakob Liljas plats i förstakedjan i ett byte.
Det måste vi väl kunna bjuda på?
Nu fick publiken istället vänta drygt halva perioden innan Fjällby fick sitt första byte.
På tal om comebackande publikfavoriter.
Rögles Mattias Sjögren gjorde comeback och Färjestads Micheal Lindqvists gjorde hemmapremiär mot Växjö i lördags.
Såklart presenterades både som sista spelare under lineupen.
Minnen som säkerligen de båda för alltid kommer att ha med sig resten av livet.
Fotnot: Inlägget publicerades innan domen mot Färjestads Johan Ryno föll och av den anledningen är den inte med som veckans diss.


* * * * * * * * * * * * *
Tack för att ni tog er tid
Sanny