Noa Bachner
Var börjar man?
Det var en helg i april. Marcus Danielsson reste norrut för att på egen hand stänga ned Östersunds offensiv, Poya Asbaghi fick en perfekt start i Trelleborg, Mattias Svanberg slungade in ett drömmål i Borås och Gif Sundsvall kunde inte göra mål mot Örebro. Det som skulle dominera dagarna efter var att Ken Sema fick en öl i huvudet. I Östersund blev man sura på Djurgården och Djurgården blev sura tillbaka.
I efterhand är det en anekdot som bleknar i ljuset av alla andra, och det säger egentligen allt.
Allt. I år hände allt. Det hade egentligen börjat hända innan den där helgen. Dalkurd hade flyttat till Uppsala och tusen personer kom till en gymnastikhall i Solna för att rösta bort Per Bystedt som ordförande för AIK men han blev på något sätt kvar ändå. Nils-Eric Johansson fick lägga av på grund av ett hjärtfel och Michael Omoh bröt benet på Jesper Nyholm.
En domare skulle dödshotas och en annan ta en paus, men det visste vi inte när en tredje blåste i gång Sveriges högsta fotbollsserie. Daniel Kindberg häktades och släpptes men glömde slänga sina handskrivna lappar. Häcken tyckte att det skrevs för lite om Häcken och försökte således förbjuda en journalist att skriva mer om klubben.
Erik Johansson blev så kär att han flyttade till Stockholm och den regerande mästartränaren fick sparken från Malmö FF. En Sirius-spelare hade lite för kul på kvällarna och Saman Ghoddos skrev på för hur många klubbar som helst. Smalj Suljevic skallade Imad Khalili på en parkeringsplats. Poya Asbaghi fick sparken på låtsas och Mats Gren fick sparken på Hawaii. Norrköping sålde en isländsk tonåring till Ryssland för 50 miljoner och Nanne Bergstrand jobbade för mycket. Luis Pimenta hade inte direkt lusläst Brommapojkarnas värdegrund, men det visste inte sportchefen Daniel Majstorovic innan han visst verkade ha vetat det och fick lämna han också.
Dalkurds ägare drog sig ur men kom tillbaka (eller?). Mikael Ahlerup kom och gick (igen). Kennedy Bakircioglü pricksköt en frispark från hundra meter och tog en öl. Han firades av med århundradets tifo samma dag som Daniel Sjölund gjorde sitt livs mål med en tånagel och räddade guldstriden. 50 000 personer kom till Nationalarenan två gånger och när allt nästan var klart hade Marcus Rosenberg gjort som vanligt: Ändrat sig.
Det var allt som hände runtomkring.
Hade räknat bort guldstriden
På planen har det utvecklat sig i samma riktning.
Fotboll blir som mest intressant när det sker stora rörelser, och det har det gjort i allsvenskan 2018. Först Malmö FF, vars vårkrasch skänkte spänning till toppstriden. Sedan Elfsborg och IFK Göteborg, som störtade handlöst genom tabellen samtidigt som Hammarby fick allt på plats och satte av i motsatt riktning.
Hade allsvenskan haft en lika stark varumärkesplattform och varit lika bra på att paketera sin berättelse som till exempel Premier League hade sagorna från den här säsongen ekat länge och väl.
Framför allt det som har hänt de sista tio omgångarna. En säsong av det här slaget kräver sin guldstrid, och den kickstartades nog egentligen när Simon Thern sänkte AIK på hemmaplan. Jag hade räknat bort hela det här scenariot för en månad sedan, och det fanns goda skäl. AIK var för långt före resten med för lite tid kvar och dessutom för bra, trots förlusten i Norrköping. De studsade tillbaka utan att blinka, förlorade aldrig, borstade av sig nederlag och fortsatte vinna. Med en minut kvar hemma mot Örebro räddade Oscar Linnér en straff.
Det kraftfält som uppstod runt honom medan han färdades genom luften i sin segergest gav samma känsla som reaktionerna på läktarna: Nu är det över.
Var slutar man?
Sedan satt Filip Rogics kvittering i krysset. Djurgården återupptäckte meningen med att spela fotboll i ett derby och stängde till. Malmö FF slog ned som en stinkbomb på Nationalarenan och när man trodde att AIK hade rett ut sina bekymmer i Östersund gjorde William Eskelinen sitt livs match.
Den klassiska upplösningen på den här serien har fått hjälp från Östergötland. Norrköpings säsong är enastående, så bra att den orättvist nog nästan överskuggar Hammarbys smått sensationella poängsaldo under Stefan Billborn, och så bra att den håller liv i allsvenskan hela vägen till den här söndagen.
Var slutar man?
Det är en helg i november.
Ingenting är klart men allt har redan hänt.
FÅ BÄST KOLL: Följ AIK Fotboll – direkt i Messenger
FÖLJ MED DIREKT: Uppsnack, liverapport – och guldfirande.