Under de senaste 20 åren har svenska landslaget haft fem förbundskaptener och åtta olika presschefer. Men Lasse Richt har hela tiden haft jobbet som landslagschef. Nu gör han sin sista resa.
Under ett av landslagets träningspass i Gelendzjik kommer Lasse Richt bort till media och stannar till och skämtar.
Så har det inte alltid varit.
Sedan 1998 har Richt varit landslagschef och varit med om flera mästerskap (det här är hans åttonde), en rad kontroversiella beslut som att bland annat ha skickat hem tre landslagsstjärnor som kom hem för sent efter en utekväll, följt Zlatan Ibrahimovic karriär på nära håll och när det har blivit kritik mot spelare och förbundskaptener så har han många gånger tagit strid mot media.
- Det finns så otroligt mycket som har hänt. Om man bara tänker år för år så har man minnen som är goda och minnen som är mindre goda. Det är ett fantastiskt jobb som jag har haft. Jag fick förmånen att få jobbet och det har utvecklat mig och det har varit en fantastisk resa, säger Richt till Fotbollskanalen.
Vad dyker upp när du tänker goda minnen?
- Det första som kommer är vad som har hänt i matcher. Känslan efter en seger oavsett om laget heter San Marino eller Frankrike så är det en otroligt skön känsla, för då har man lyckats med det man har planerat för.
- Sedan finns det ju höjdpunkter och höjdpunkter kommer oftast i slutspel, men också när man går till ett slutspel. Så allt från när vi gick till slutspel första gången. Det var en match mot Luxemburg där vi fixade det och blev klara och hade inte varit i ett EM efter att ha kvalat oss dit. Vi var ju i EM 1992 men då var vi ju arrangörer. Så det var första gången som vi kvalificerade oss till ett EM och första slutspelet för Tommy (Söderberg) och Lasse (Lagerbäck), så det var en fantastisk känsla.
- Sedan gick vi till VM två år efter. Jag skulle kunna berätta lite episoder från varje match men sådana där höjdarsaker är ju Anders Svenssons frisparksmål mot Argentina. Det är ju något som man sent glömmer. När vi åkte ut mot Holland på straffar i kvartsfinal där vi hade ett fantastiskt lag. Vi hade både stolpträff och ribbträff i förlängningen utan att göra mål. Det är ett sådant minne som man heller aldrig kommer att glömma, men inte av positiva skäl för det var otroligt bittert.
Lasse Richt tystnar och försvinner för några sekunder in i sina tankar innan han fortsätter:
- Ett annat minne är matchen mot Paraguay i Berlin när man kom in och bara såg en gul vägg. Och sedan att vi i slutet på den matchen lyckades vinna och gå vidare är ju också en oerhörd känsla, säger han.
- Sedan minns man ju såklart Teddy Lucics utvisning efter 32 minuter mot Tyskland där Tyskland tog ledningen med 2-0 efter mindre än tio minuter och vi ändå håller på att vända det hela. Vi missade en straff.
- Så har du ju en spelare då som har varit med sedan 2002, men jag har ju sett hela hans utveckling och då pratar jag om Zlatan. Det är klart att alla mål han gjorde, bland annat mot Italien i Portugal. Men då skulle jag också säga ”Henkes” mål i första matchen när han kastar sig fram efter Erik Edmans inlägg. Fantastiska mål.
Vilket är det värsta minnet?
- Det är nog matchen mot Holland. Det är så nära för vi hade ett så bra lag och att gå till semifinal i ett EM… jag menar att Grekland vann och vi kunde ha varit där själva tror jag med det laget. Så det är nog det tyngsta minnet av alla.
- Andra som inte är så roliga är förstås när vi skickade hem Zlatan, Olof och ”Chippen”. Det var ju inget roligt minne och det är ju jag som tar hand om logistiken efteråt med djupt besvikna spelare.
- Sedan är det sällan som jag har varit så arg som när det blev Anders mot Kim-kampanjen. Det var mer än ett slag under bältet. Man tog bort en spelare från oss och det borde man ha kunnat tänkt på ett bättre sätt. Det man inte förstod där var att det faktiskt är människor som påverkas, och Anders påverkades otroligt mycket. Det var ju en tidning som drev den här kampanjen men tyvärr drabbades all svensk media. Klart att det påverkade relationen mellan landslag och media.
Hur gör man när en spelare påverkas så mycket?
- Man försöker att bygga upp honom igen. Gruppen var otroligt stark och hade en bra sammanhållning och nu blev hela mediekåren en fiende, och det gick inte att ta bort. I VM där och efter den händelsen och då var inte relationerna de bästa med mediafolket.
Hur ser du på den biten med relationen till media under dina år som landslagschef?
- Med tiden blir det alltid samma sak. I början, och går det dessutom bra i början, så blir det en bra relation. När Lasse och Tommy började så förlorade vi direkt i en vänskapslandskamp mot Spanien innan kvalet började och då var det att båda skulle avgå redan då. Men sedan blev det ändå ganska bra.
- Sedan beror det ju på hur förbundskaptenerna är också. Lasse klarade det jättebra men med tiden tröttnade media på hans sätt att vara, för det blev likadant. En del av mediakåren vill ha lite mer nyhetens behag, och det var likadant med Erik (Hamrén). Janne har inte kommit in där än, men det är klart att det kommer. Allt beror på resultat. Ju mer vi vinner desto enklare kommer relationen att vara.
Hur upplevde du att Erik Hamrén påverkades i slutet?
- Precis som det blev mot Lasse och jag tror att drevet var hårdare mot Lasse än mot Erik. Eller i alla fall på samma nivå. Det är tråkiga saker. Man ska komma ihåg att alla de här är nära vänner till mig. Vi är inte bara kollegor utan det är ju mina vänner.
- Så det är klart att jag påverkades av allt också. Jag har ju alltid tagit rollen att någon måste säga stopp, det här är gränsen. Det kan ju betyda att man sätter ut ett band, som jag kanske är lite känd för att ha gjort en gång, för att hålla borta media. Men det är ju inte för att vi ska få en sämre relation med pressen, det är för att få ordning och reda. Min roll är ju att jag är ansvarig för allt som sker utanför planen.
Har du ibland fått vara en person som du egentligen inte är - många inom media har ibland sett dig som sur?
- Ja, så tror jag att det är.
Har det varit jobbigt?
- Nej, inte ett dugg. Jag har alltid försökt att hålla en ganska låg profil mot media. Mitt jobb är att hålla ihop gruppen. Min lojalitet finns till hundra procent i spelargruppen och i ledargruppen. Det är viktigt att veta och det innebär att när det blir konflikter medialt så blir det till slut jag som säger stopp och då är det inte alltid så trevligt. Jag ångrar ingenting och påverkas inte särskilt mycket av det.
Hur var det att följa Zlatans resa och jobba med honom när han blev större och större?
- Det var en utmaning. En otroligt positiv. Jag är glad att från att han debuterade i Växjö 2001 så har jag i princip varit med i alla hans matcher och sett honom utvecklats och växa från en lite taggig 19-åring till en ganska varm tvåbarnspappa.
- Jag känner honom på ett annat sätt än många och vet hur han är. Han är precis som oss. Sedan spelar han ett spel ibland och med den nivå han har haft… eller har, men snart är det ju har haft, så sticker han ut. Han tycker saker, han är inte rädd för att säga saker, han är en direkt människa och det är han mot mig också. Vi har haft många dispyter men jag vet precis hur han fungerar och alla som tror något annat än att han är en omtänksam människa känner honom inte.
Hur menar du med att han ibland spelar spel?
- Han kan ju sticka ut och det har han ju bland annat gjort den här våren. Om han får någon som skriver att han ska dejta någon eller vad det nu var när en reporter på Aftonbladet skrev det så tar han konsekvensen fullt ut, ja då pratar han inte mer med den tidningen. Det är lite orättvist i grund och botten.
Att det sägs att han ibland har varit en trouble maker i omklädningsrummet - hur ser du på det?
- Nej det delar jag inte. Han liksom många andra kan vara förbannad i stundens allvar. Har man inte levt i ett omklädningsrum så är det kanske svårt att förstå. Men det här är vardagsmat i elitfotboll.
Vilka utmaningar ställde det när ni hade flera spelare på väldigt hög nivå, som Zlatan, Fredrik Ljungberg, Henrik Larsson och Olof Mellberg?
- Egentligen är det ju det man önskar, att man har individer som är jävligt bra på planen. Oftast har man någon peak vid någon ålder sent när man börjar bli erfaren, för mig är det en dröm. Det är betydligt större utmaning, men det är precis så man vill ha det.
Det har varit åtta olika presschefer under din tid som landslagschef - varför är det så svårt att ha det jobbet i landslaget?
- Jag tror att det är den svåraste rollen av alla beroende på att en pressansvarig ska försöka balansera. Personen har lojaliteten i gruppen, den kräver ju jag. Samtidigt så ska personen ha en relation med media så att allt fungerar på ett bra sätt. Den balansen kräver mycket och därför har jag alltid sagt att jag tror inte att en presschef överlever så många år beroende på att det är så svårt att balansera och så blir det konflikter.
- Så det är ett oerhört svårt jobb. Det är inte så att vi har sparkat presschefer utan det har varit en naturlig gång som jag också förlikat mig med. Vi har haft en person, Hasse Hultman, som har varit inne i två omgångar. Nu är han en av de högsta cheferna på Fifa och det säger en del.
Vilket beslut är du mest nöjd med?
- Jag vet inte, det är svårt att peka ut en sak. Det är som att få en fråga om vilket som är mitt bästa minne, jag har så många bra minnen, så det går inte riktigt att svara på den.
Vad ångrar du?
- Den dagen man börjar ångra saker då blir saker och ting fel. Man gör bra eller mindre bra saker. I efterhand kan man se att det här kanske inte var så bra, eller det här var till och med fel. Men jag ångrar egentligen ingenting. För jag lever inte på det sättet.
Har det varit tillfällen då spelare har kommit till dig och varit missnöjda med en förbundskapten?
- Nej, en förbundskapten är ju chefen i gruppen oavsett vad. Det är han för att det är han som ser till att spelarna får spela eller inte får spela, och att ha haft besvikna spelare, ja det har jag haft många gånger.
- I mitt arbete lägger jag mest tid med spelarna. Jag sitter med spelarna, spelarna kommer till mig, vi pratar om allt annat än laguttagningen för den har jag inte med att göra och därför är det lättare att få relationer. Men det är klart att det finns kritik när man inte får spela och det kommer det alltid att finnas.
Hur har spelarna förändrats?
- För tio-femton år sedan så tog vi fram exempel på hur Henke Larsson förberedde sig och så vidare. Det var exemplariskt och något som många av spelarna tog efter. I dag behöver vi inte prata om det för i dag är alla exemplariska och vet vad som gäller.
- I dag är det inte så att man skulle vilja ta en öl efter en seger. Förr kunde man få säga till spelarna att inte dricka en öl efter en seger, men i dag tar alla spelarna själv ansvar för att man ska vara så fräsch som möjligt. Den förändringen är otroligt stor. Jag kan inte säga en enda av de här spelarna som skulle missköta sig. Alla tar ansvar och det är nog den stora skillnaden. Det händer inte att man dricker mycket, det kan, om vi säger okej, hända att man tar en öl till maten.
Vilka spelare har du kommit närmast?
- Det är många. Zlatan kan man ju inte undvika att säga eftersom han har ju kommit till mig på ett annat sätt, men Granen, Seb, Gustav, Vigge… jag skulle nästan kunna räkna upp de flesta i den här truppen. Om du hade frågat mig 2000 så hade jag inte alls samma relation, då var jag ganska ny. Relationer tar tid och man får visa att man är lojal och konsekvent och att man kan lita på varandra. Jag tror att de flesta spelarna känner att man kan lita på mig.
Vem har du kommit närmast av ledarna?
- Om vi bortser från förbundskaptenerna så är det väl kanske personerna som har jobbat längst. Johan Allgulander (naprapat) var ju med från början, det vill säga 1998, och det var även Paul Balsom (fysiolog). Så det är väl Johan och Paul som jag känner bäst.
Speciellt med att det är din sista resa som landslagschef?
- Klart att det är speciellt, man skulle ljuga om man inte säger det. Det kommer ju att förändra mitt liv efter VM och det här beslutet har jag ju inte tagit över en kaffekopp utan det har växt fram.
- Jag blir 64 år i år, jag har varit i den här rollen i 20 år. Så jag tyckte att det var dags. Jag ville också själv ta beslutet. Det skulle inte varit kul om någon sagt att nu är det dags att lämna. Det har ingen sagt och jag tycker att det är lägligt nu.
Ska det bli skönt?
- Jag tror det.
Vad ska du göra?
- Jag har aldrig funderat så. Att jag kommer att göra någonting är jag helt säker på. Säkert något åt förbundet och säkert något annat. Men framför allt blir min kalender lite mer flexibel och jag ska också ta det lugnt.