Martin Smedberg Dalence hade inte ens varit i Sverige två dagar när han dök upp på Kamratgården.
Hans ankomst väckte först ingen större uppmärksamhet eftersom Blåvitt i fredags hade besök av Frölundas hockeyspelare, men efterhand kom den ene efter den andra av de gamla lagkompisarna och hälsade välkommen hem.
– Det är väldigt roligt att komma hem och träffa kompisarna igen. Jag har sett alla matcher och har regelbunden kontakt med flera av gubbarna, säger han.
Försvann när Asbaghi kom
Även den nye tränaren Poya Asbaghi kom fram till gästen som iklädd solglasögon stod och tittade när spelarna från Blåvitt och Frölunda spelade med och mot varandra.
– Jag har träffat Poya förut. Vi hann prata lite grann innan jag försvann, säger Smedberg Dalence.
Poya Asbaghi hade precis checkat in som tränare för IFK Göteborg när Martin Smedberg Dalence checkade ut.
Hans kontrakt med Blåvitt hade gått ut och han bestämde sig för att nappa när erbjudandet kom från storklubben Bolivar i pappans hemland Bolivia.
Lagkaptenen hade kanten
Spelåret består av två säsonger. Ett mästarlag koras efter vårsäsongen, ett annat (eller samma) efter hösten.
– Min första tid slutade med ett misslyckande. Vi åkte ur i semifinalen mot ärkerivalen i La Paz, Strongest. Guld är alltid målsättningen för en så stor klubb som min, därför var det en stor besvikelse, säger Martin Smedberg Dalence.
Han betecknar sin egen insats som okej, trots att han inte har fått spela på favoritpositionen.
– Jag har fått spela centralt på mittfältet, men vill helst vara på kanten. Men där har lagkaptenen spelat. Nu kanske jag får chansen, det är inte säkert att han får förlängt kontrakt, berättar Martin Smedberg Dalence.
Saknade Leandro
Trots att han pratar flytande spanska, har en del av släkten i Bolivia och har spelat flera landskamper för det sydamerikanska landet var det mycket nytt för Martin Smedberg Dalence när han flyttade dit i januari.
Men den största skillnaden mot hur det var hemma i Sverige var ändå ensamheten. Sambon Elin och sonen Leandro, två och ett halvt år, följde inte med till Sydamerika.
– Det har varit tufft. Jag var van att vara med Leandro jämt och nu har jag i nästan ett halvår fått nöja mig med att prata med honom genom facetime och annat. Mest ensam har jag känt mig när jag gjort dåliga matcher och verkligen hade behövt familjen vid min sida, säger han.
Men något som Martin Smedberg Dalence tog med sig var sitt engagemang.
Fadder för en skolklass
Han hade tills han åkte en framträdande roll i Blåvitts program i förorten. Smedberg Dalence kommer själv från Hammarkullen och gick in i arbetet med stor passion.
– Jag har följt det även när jag var har varit i Bolivia. Jag har kontakt med Elisabeth Anderton, som är ansvarig, och siktar på att vara med igen när jag kommer tillbaka.
I Bolivias huvudstad La Paz, dit han återvänder för att spela ett halvår till efter semestern, har han hittat nya projekt.
– Jag är fadder för en skolklass, jag hälsar på så ofta jag kan. Jag ställer också upp med pengar från egen ficka för att hjälpa de så att de ska lyckas så bra som möjligt i skolan. Fattigdomen är stor i landet och det är många som inte har möjlighet och de redskap som behövs för att gå hela vägen och lyckas med skolan, säger han.
– Det här är något jag brinner för och det ger mig mycket som människa.
Familjen måste följa med
Smedberg Dalence tar sig även tid till att spela fotboll med barn i La Paz. När han återvänder till Bolivia efter semestern är målet att ha en del fotbollsutrustning med sig.
Däremot stannar sambon Elin och sonen Leandro, 2,5 år, kvar i Sverige även under det kommande halvåret.
– Jag har ett halvår kvar på kontraktet, vi får se hur det blir sedan. Men ska jag förlänga i Bolivia måste familjen följa med, säger han.
Premium
Premium
Premium