2-0 i paus - efter en vanlig AIK-halvlek
AIK ledde med 2-0 i paus, och det efter ett spel i den första halvleken som man har blivit van vid att se. För det var inte så att de spelade exceptionellt eller fantastiskt i offensiven, men de låg bra i sitt försvarsspel och även om Norrköping kändes lite halvluriga emellanåt (kunde bland annat ha fått en straff när Lars Krogh Gerson föll i straffområdet) hanterade AIK det på ett prickfritt sätt. Samtidigt var AIK sådär hungrigt som de vill vara på eventuella misstag från Peking, och båda målen kom till efter en snabb omställning när gästerna tappade boll. 2-0-målet borde väl dock Isak Pettersson ha tagit. Målvakten lät Ahmed Yasin placera in bollen i mål vid den främre stolpen.
Vad hände i andra halvlek?!
Ja, vad ska man säga om den andra halvleken? IFK Norrköping kom ut med en helt annan energi efter pausvilan och hotade med löpningar på ett sätt som ställde till det för ett AIK, som kanske hade vaggats in i en tro av att segern redan var hemma. Ett hörnmål från Norrköping och en skada på Per Karlsson senare så fanns det en nerv i tillställningen och eftersom Peking bara fortsatte att ösa på framåt kom inte 2-2-målet som någon överraskning. Någonstans där blev det också frustrerat i AIK-lägret, kändes det som. En irritation över att alla inte gjorde sitt jobb som de skulle spreds på planen - och i den 68:e minuten tryckte David Moberg Karlsson in 3-2 från nära håll efter att bortalaget rullat upp AIK. Någonstans i känslokaoset som följde efter det målet klarade AIK av att hämta kraft. Man skapade några chanser mot slutet av matchen och Rasmus Lindkvist räddade poäng med en volleykanon som heter duga. Men Norrköping gav inte upp segern för det, och borde nog ha vunnit den här drabbningen med tanke på de många fina lägen man kom till i slutminuterna. Spelet gick fram och tillbaka i den andra halvleken och man ville bara skrika till domare Martin Strömbergsson att han borde frångå reglerna för att köra ”sista målet vinner”. En underbar fotbollsmatch att titta på.
Kostade Karlssons skada segern för AIK?
I den första halvleken kände man någonstans en lukt av att det här mötet hade kunnat sluta 0-0. Det blev en sprakande och alldeles galen match istället. 3-3? Det kunde ha blivit 6-6 och det är svårt att peka ut vad det är som ligger bakom att det landade i vad det landade i. Men en konkret sak som så klart förändrade förutsättningarna är det faktum att Per Karlsson tvingades att kliva av med en skada vid ställningen 2-1. AIK fick då möblera om i backlinjen igen (Robin Jansson var avstängd, vilket gjorde att Milosevic fick starta till vänster i trebackslinjen och Sundgren fick spela till höger) och visst såg det lite virrigt ut i ”Gnagets” försvarsspel efter det. Det känns inte riktigt som att de hamnade rätt i alla lägen, bland annat vid inlägget som ledde fram till Moberg Karlssons 3-2-mål.
Norrköping en utmanare till SM-guldet?
IFK Norrköping blir att räkna med i toppstriden i år. Enligt mittfältaren Simon Thern har Peking börjat ”komma igång någorlunda” nu och det är den känslan jag får när jag tittar på deras matcher. Truppmässigt håller de också en hög nivå. Att de har möjligheter att slänga in spelare som Arnor Sigurdsson (herregud vad bra han är) och Jordan Larsson från bänken säger det mesta - och då satt Alexander Jakobsen och Daniel Sjölund kvar. En utmanare till SM-guldet, till och med? Jag skulle inte utesluta det.
AIK:s otroliga svit intakt
Inför den här matchen hade AIK inte förlorat en allsvensk match sedan i augusti förra året. Sviten låg på 23 raka matcher utan förlust - och vid kryss eller seger mot Norrköping skulle man kunna skryta med ett tangerat klubbrekord. Det kan man nu, men det satt ju oerhört långt inne. Bara att lyfta på hatten för Jens Gustafssons mannar för hur de gjorde match av den här bataljen. Ett oavgjort resultat hade kanske inte varit en total överraskning på förhand, men att Norrköping skulle gå och vinna på Friends Arena (som de plötsligt såg ut att göra i den andra halvleken) tror jag få såg framför sig. Att de var så nära segern och sättet de reste sig på är oerhört imponerande.