Nära glädjebesked för Skellefteå

SHL i samarbete med NordicBet

Det är en utvilad och öppenhjärtig Jimmie Ericsson som ringer upp efter att ha varit på semester i Grekland med sin hustru och sina två barn.

När övriga familjemedlemmar gått och lagt sig på Rhodos kollade han Tre Kronors VM-kvartsfinal mot Lettland i sin mobil. Väl hemma i Skellefteå följde han med spänning finalen mot Schweiz, som lite överraskande var oviss ända till straffläggningen.

– När Schweiz tog ledningen trodde jag det var kört. Olivers straffmål blev nyckeln, analyser Jimmie Ericsson och syftar på Ekman-Larssons kvittering i straffavgörandet.

Jimmie Ericsson var själv med och vann VM-guld 2013 och har en rad fina titlar på sin meritlista. En lista som kanske inte är nere på sista raden riktigt än.

Men förlusten mot Växjö i finalen, eller förlusterna, för det blev 4-0 i matcher och 20-1 i mål, tog hårt på tävlingsmänniskan Jimmie Ericsson. Just då i alla fall.

– Man är besviken, det sitter i länge, men det värsta släpper ganska fort. Det är klart, man missar ett läge att vinna och det svider alltid.
Växjö vann odiskutabelt och var bättre i allt. Bästa (reserv)målvakten Viktor Andrén, bästa backarna, en bred och vass offensiv kryddat med Elias Petterssons briljans.

Inte för att strö salt i någons sår, men…

Var Växjö överlägset?

– Jag ska inte ta någonting ifrån dem, de var hur bra som helst, men vi behövde jobba så oerhört hårt för våra mål och det behövde inte de. Även om vi i vissa matcher hade stora delar av spelet så lyckades de göra ganska enkla mål, kan jag tycka. Inte att det var någon tabbe från vårt försvarsspel eller målvaktsspel utan det var mer att de hittade kreativa lösningar som tajmade perfekt i rätt läge. De spelade också på ett rus. Det mesta går deras väg. De hade ett bra självförtroende i sitt försvarsspel och kände att de inte behövde äga pucken hela tiden för att vinna matcher utan de kunde vinna matcher på olika sätt, säger Jimmie Ericsson.

Han låter inte speciellt bedrövad. Det hörs att han har lagt SM-finalen bakom sig.

Jimmie Ericssons eget slutspel var lyckat. Framför allt i SM-semifinalen mot Djurgården där han till och med avgjorde en match på Hovet med ett drömmål på övertid. Storspelet fortsatte och med sina fyra mål och tre assist var bara Oscar Möller, Pär Lindholm och Jonathan Pudas poängstarkare i Skellefteå i slutspelet. Inte ens Joakim Lindström (som var avstängd i fyra matcher) var vassare.

– Jag är ändå ganska nöjd med min egen insats, det är jag. Jag tyckte att det blev bättre och bättre i slutspelet också. Jag var lite småojämn i mina prestationer i början av slutspelet. Jag älskar att spela de här matcherna och kände mig ändå bra form, säger Ericsson.

"De hade signerat i något annat lag"

– Jag tycker att det var många som höjde sig i slutspelet. Det var många som tog steg. Tyvärr, några av dem försvinner ju till nästa säsong för att de kanske inte spelade på den nivån som de gjorde i slutspelet och då hade kanske Skellefteå ingen chans att ha dem kvar för de hade signerat i något annat lag som fick dem relativt billigt om man jämför med vad de presterade i slutspelet.

– Jag tänker på Jesper Olofsson som jag tycker var riktigt bra i slutspelet. (Henrik) Hetta och Sebastian Ohlsson. ”Sebbe” tycker jag var grym från det jag kom. Han var vår bästa spelare i många matcher. Om man tänker på de som höjde sig flera steg i slutspelet, då tänker jag på Hetta och Jeppe.

Numera tillhör det nästan spelets regler att spelare som inte tidigt erbjuds förlängt kontrakt, eller ett tillräckligt lockande erbjudande, letar efter alternativa möjligheter.
Sådan är strukturen. Och andra klubbar och sportchefer jobbar på likadant sätt. Jesper Olofsson har fortsatt till Färjestad, Henrik Hetta tillbaka till Malmö och Sebastian Ohlsson till Timrå.

Men Jimmie Ericsson?
Mycket tyder på att han blir kvar i Skellefteå ett år till.

Han säger att kroppen mår bra nu. Det var något som störde honom i slutspelet, men Jimmie Ericsson ogillar att tala om skador och säger bara att han räknar med att vara helt återställd om fyra veckor.

Suget till hockeyn är oförändrat. Sedan handlar det om att komma väl förberedd för en ny säsong också.

– Jag älskar ju att spela hockey. Om det bara vore för det hockeymässiga skulle jag ha bestämt mig för att spela. Det som är jobbigt psykiskt för mig, och fysiskt också, är de här fyra kommande månaderna. När man inte får hålla på med klubba och puck och tävla i någon bollsport. Det har aldrig varit någon favoritgren och det blir ju jobbigare och jobbigare för varje år. Inte att jag känner att man måste träna mer. Psykiskt är det jobbigare. Fan. Det är det som jag funderar på. Men om det bara vore att man spelar hockey som man gjorde förr i tiden, utan nån sommarträning, då skulle jag inte ha tvivlat en sekund.

Hur klarar du av att bearbeta det mentala för att orka det fysiska?

– Jaa… Äääh… Jag… ska väl ha ett snack med ”Micke” (sportchefen Mikael Lindgren) och (Skellefteå) AIK i dagarna här och så ska vi resonera lite grann och se vad vi kan komma fram till. Samtidigt som jag ständigt resonerar med min familj, men de se vill nog att jag ska spela hockey ändå, även om de kanske också skulle tycka att det var skönt om jag inte gjorde det just med att man skulle kunna ta en veckas semester på sportlovet. Man är ganska låst som idrottare över lag.

Det låter hoppfullt ändå?

– Jo, det gör det väl också. Jag älskar ju spelet hockey. Jag älskar när allting ska avgöras, när det är kniven mot strupen. Det vill man ju inte bli av med heller. Det vill man ha så länge man kan och känner på samma sätt.

Under SM-slutspelet och SM-finalerna var det många som HockeyNews.se talade med som uttryckte en förhoppning om att vi inte sett det sista av Jimmie Ericsson i Skellefteåtröjan.

– Det är positivt, hehe. Det hade varit värre om de tänkt: ”När ska den där gamsärken lägga av egentligen?”.

Skellefteå har tagit in Färjestadsikonen Tommy Samuelsson i tränarstaben till nästa säsong och för Samuelsson är det en comeback i Västerbottensklubben.
Men 2005/2006 var Jimmie Ericsson på utflykt söderut.

– Jag var i Leksand det året, men jag har pratat med honom och känner honom ändå hyfsat sedan tidigare. Det är en härlig människa som jag tror kommer att passa bra in i den hårt arbetande tränartrio som redan är. Jag tror de kan komplettera varandra riktigt bra och att de kan komma med nya infallsvinklar. Arbetsbördan när man är en målvaktstränare och två tränare, alltså tre tränare totalt, i dag är väldigt hård. De har gjort ett grymt jobb, men över tid behöver de fler arbetare kring sig. Det är solklart.

Har sett Granberg på gymmet

Jimmie Ericsson är också förtjust i det faktum att backbjässen Petter Granberg, 25, är tillbaka i Skellefteå efter fem säsonger i Torontos och Nashvilles organisationer

– Jag har inte sett honom sista åren spela ishockey. Jag har ju sett honom i gymmet och i stan. Men det sista jag såg honom var 2013 då det blev VM-guld, då hade han ett otroligt spel i sig. Då var han grym och kan han vara där igen kommer han så klart att vara en jättetillgång för Skellefteå AIK.

Däremot lockade Växjö mer än Skellefteå för Niclas Burström, vilket HockeyNews.se var först med att berätta.

– Man måste kredda, jag vet ju inte siffror och så där, men måste ändå kredda (Henrik) Evertsson (Växjös sportchef) och dem han har runt omkring sig. Han trollar ändå ganska bra. Han misslyckas sällan med någon värvning, inte som man kommer på i alla fall. Nu hade han ganska stora poster som försvann lönemässigt. (Eric) Martinsson på backen och så fick de ”Nisse” som får ta del av den kakan. ”Nisse” är en spelare som jag tycker fruktansvärt mycket om för jag älskar när han, hehe, för han är ju världens snällaste och försyntaste kille, men så kan han få såna där utbrott när han är helt galen på isen. Det älskar jag.

– Det hade jag så klart gärna haft i den här stan. Men så är det ibland. Man måste välja när man lägger upp strategierna, säger Jimmie Ericsson.

Skellefteå behöver en ny lagkapten till kommande säsong eftersom Pontus Petterström inte har erbjudits något nytt kontrakt.

– Det är klart att det är ett tufft beslut när det är en spelare som har varit länge i klubben och gjort väldigt mycket bra saker för klubben och inte kunna erbjuda en förlängning. Det är tufft för klubben, för sportchefen och framför allt för ”Ponta” också. Det är en bra kille som ändå kommer att vara saknad, men det kommer ju fler spelare underifrån också, säger Ericsson som med en 38-årings vishet och envishet har lärt sig alla spelets förutsättningar.

Inom kort kan det bli klart med ännu en säsong i SHL för Jimmie Ericsson.

Bandet till Vita Hästen?

Hans moderklubb från Norrköping Vita Hästen och tränaren Leif Strömberg får vänta på sin drömförstärkning från Skellefteå.

– ”Leffe” har jag inte hört något av. Däremot så var Hästen i kontakt med mig förra året och då handlade det först och främst om att de ville erbjuda mig att spela mig i form hos dem efter den där Lejon-matchen, säger Ericsson och syftar på matchen med Hockeyettanklubben SK Lejon där han i november gjorde en första comebackmatch efter lång rehabilitering.

– De ville att jag skulle komma ner, så länge som möjligt så klart, men var nöjda för det lilla. Men när jag väl kände mig redo gick jag, förståeligt nog kanske, till ”Micke” (Lindgren) som jag hade lovat och då blev det klart väldigt fort. Hästen har varit i kontakt, men inte Leffe och inte efter säsongen.

– Jag tror de vet lite grann hur det ligger till också. Det är ju ändå en stor manick att flytta på en familj, eller vara ifrån sin familj. Även om jag har mycket släkt där så är min närmaste familj här. Efter Skellefteå AIK är Hästen det lag jag håller mest på i allsvenskan och jag följer lite grann hur det går för dem och vill dem bara väl.

Men fortfarande är Skellefteå AIK nummer ett för nummer 21.