Time to say goodbye
lör 5 maj 2018 kl 19:11
Vi har nu haft drygt två veckor att landa i den nya verkligheten där Arsene Wenger inte längre styr Arsenal. För mig har det varit långt ifrån tillräckligt. Till stora delar har jag mer eller mindre låtsas som att det inte har hänt, främst för att jag inte vet hur jag ska hantera det. Även om jag de senaste åren sett det som det enda rätta steget har jag ingen direkt relation till ett Arsenal utan Wenger.
Söndag är en viktig dag i mitt Arsenalliv. Inte bara för att vi säger farväl till vår störste manager genom tiderna, utan också för att det är starten på ett helt nytt Arsenal. Vem kommer ta över? Hur kommer det gå för klubben? Vad händer med alla ideal som Wenger fostrat? Ingen vet. Men framförallt vet inte jag vilken relation jag kommer ha till klubben. Jag väntar mig inte att alla ska tycka lika eller ens förstå, men jag kan inte separera mannen från klubben.
Wenger tog över Arsenal 1996. Jag började följa klubben 1998. Under de 20 år jag levt med Arsenal har vi bara haft en manager, en person som konstant synts utåt, en person som format klubbens ideologi. Andra klubbar har bytt managers gång på gång och deras långsiktiga kultur och utveckling har varit helt separerad från dem. Men inte det Arsenal jag känt.
Det fanns så klart ett Arsenal innan Wenger, ett framgångsrikt sådant, och det kommer finnas ett Arsenal efter Wenger. Det är bara det att jag inte har nån relation till det. Jag kan historien, säkert bättre än många mycket äldre än mig, men jag upplevde det inte själv. All lycka, all sorg, all nervositet, all frustration, all lättnad, allt det var Wenger en del av. Min första Arsenalmatch, min första Europamatch, min första cupfinal, Wenger var också där varje gång. Men från och med måndag kommer han aldrig vara där igen.
Utan Wenger vet jag inte hur min relation till klubben kommer vara. Jag kommer säkerligen fortfarande följa klubben, vara där på så många matcher jag kan. Skratta, gråta, skrika, förundras av vad som händer på planen och älska klubben. Men det kommer aldrig vara som det varit, det kommer aldrig bli detsamma igen, det kan det helt enkelt inte.
Kommentarer
- Logga in för att kommentera
- Logga in för att kommentera
Tänk så olika alla kan känna? Jag själv har ju inte känns mig så här intresserad och nyfiken på mitt Arsenal på flera flera år. Kommer inte sakna Wenger alls. Oavsett om våra resultat kommer bli bra eller dåliga. Det var dax nu. Tyvärr så ville han så gärna ta hem en Stor titel till. Och det hade han varit värd så klart. Men han är inte den manager han en gång va. Och cykla i samma gamla gyttja funkar inte. Till slut fastnar du och måste börja asfaltera och bli hårdare. Och hoppas hoppas att du kommer känna annorlunda framöver och tacka gud för att en ny manager står i båset. Men tack för en bra text.
- Logga in för att kommentera
Man kan både vara vemodig över en tid som tagit slut och ändå se fram emot nästa. Man behöver inte välja.
- Logga in för att kommentera
Jag förstår att det kan kännas vemodigt osv nu när Wenger lämnar, och kanske framförallt för de som inte upplevt någon annan Manager än fransmannen. Samtidigt har ju vi som faktiskt sett äldre upplagor av både Arsenal och tidigare managers också understundom genom åren känt en stor tveksamhet och frustration över det faktum att klubben på ett ibland ogynnsamt sätt kopplats till en person och att denne under en lång räcka av år varit upplyft på någon form av pedistal, inte minst av vår "ägare" och av mängder av supportrar som på olika sätt argumenterat att "Wenger är mannen vi skall ha". Även när vi underpresterat.
Jag är oerhört tacksam för det Arsene Wenger gjort för klubben, och för det skall han hedras. Samtidigt är jag väldigt förväntansfull för framtiden. Det känns befriande att få in en ny ledare, oavsett hur det kommer att gå sportsligt!
Jag hoppas på en ordentlig kursändring, då allt annat kommer att jämföras med Wenger.
- Logga in för att kommentera
Personligen känner jag att det hela kom precis i grevens tid för att rädda mitt supporterskap. En säsong till med Wenger tror jag faktiskt hade dödat mitt intresse helt. Det är egentligen inte alls många säsonger sen som i princip hela mitt liv kretsade kring Arsenal. Missade inte en match och när helgen var över satt jag bara och tänkte på nästa helg när man skulle få se laget spela igen. Senaste säsongerna har man liksom känt att det inte längre är lika spännande. Man har inte känt den där nerven riktigt längre. Märkte att jag mest satt och surfade på telefonen samtidigt som matchen pågick.
Den här säsongen har det hela trappats upp ytterligare. Jag har inte haft något abonnemang hos Viasat/Viaplay för första gången sen typ säsongen 2008/2009 nåt sånt. Har inte ens övervägt att skaffa det eftersom jag inte känt att mitt intresse varit tillräckligt stort för att det ska kännas värt att lägga den summan. Har fulstreamat de matcher jag känt mig sugen att se. Vilket i ärlighetens namn inte varit särskilt många. Jag har nog följt säkert 75% av den här säsongens matcher via Bet365 trots att jag många gånger varit hemma och haft möjlighet att kunna se matchen på stream. Har bara känt riktig nerv i tre matcher den här säsongen. Atletico gånger två och hemmaderbyt mot Tottenham.
Det har helt enkelt inte varit som det en gång var. Om det sen beror på att jag blivit lite äldre och mer cynisk och bitter vet jag inte. Det jag vet är att jag inte varit så taggad på en ny säsong som den nästa på jag vet inte hur många år. Har redan bestämt mig för att återinskaffa Viaplay. Det blir ny matchtröja, åka över och se match live igen (första gången sen 2014) osv. Jag känner att jag fått tillbaks tron och glädjen igen. Jag skiter i om vi blir elva och slutar 50 poäng bakom vinnaren. Det är att vi får se något nytt som är det väsentliga.
#Championship
- Logga in för att kommentera
Jag tror det är lite som en skilsmässa där paret varit tillsammans sen tonåren mer eller mindre där förhållandet blivit destruktivt. Även om alla vet att skilsmässa är det bästa och ser fram emot nåt nytt så reagerar folk olika när de hamnar i situationen. En del blir oerhört lättade och får en ny appetit på livet, andra behöver en "sorgeperiod" innan de kan ta in det positiva. Jag faller mer i den senare kategorin men det betyder inte att jag inte ser fram emot vad som ska komma.
- Logga in för att kommentera
Bra skriver Martin. Jag är nog mer av den andra när jag tänker efter. Men en bra jämförelse helt klart.
- Logga in för att kommentera
Vi får väl helt enkelt hoppas att det var Wengers sätt som inte höll längre, och inte klubbens lednings. Om det sistnämnda är fallet, har de inte längre Wenger att gömma sig bakom, och vi kommer inte gå framåt heller. Hoppas, hoppas att det finns en sanning om Allegri-ryktena som börjar ploppa upp igen. Tror han skulle vara en utmärkt efterträdare.
Vicious, ska bli intressant vad du säger när eller om vi faktiskt slutar elva. Har du tron och glädjen kvar då? ;-)
- Logga in för att kommentera
97 fick Wenger mig att bli Arsenalsupporter, jag var 12 år. Nu när han äntligen ska lämna, i min värld många år för sent, vet jag inte längre om jag kan kalla mig Arsenalsupporter. Tyvärr har Wenger gjort mig likgiltig både mot han själv och mot hela klubben. 60 min av Östersundsmatchen borta är allt jag har sett iår och då hade satt jag inte klistrad precis.
Kanske har han förstört min genuia Arsenalintresse, kanske kommer det tillbaka men man försöka minnas honom för de stora stunderna men dessvärre blir jag mest irriterad när jag tänker på honom.
Intressant perspektiv du har. Många som följer Arsenal minns eller har inte ens upplevt en tid utan Wenger, så självklart känns detta. Jag själv började hålla på Gunners under den sista, lite sämre delen av George Grahams era, så jag har i alla fall upplevt tre managers, men då har jag följt Arsenal som mest under Wengers 22 år. Det är väldigt delade känslor för mig. Jag har så mycket respekt för Arsene Wenger, och tycker att han är en stor, stor del i att vi ens kunnat drömma om/förvänta oss stora titlar i ligan och Europa. Dock har man under de senare åren märkt att hans sätt inte håller längre, jag tycker att han egentligen misslyckats sedan vi har kunnat köpa istället för att sälja, så runt 13-14 eller 14-15 började man se att det kanske inte höll längre. Det är verkligen tid att prova något nytt, men jag hoppas verkligen att vi fortsätter vara en klubb som behåller en manager en längre tid och låter denne få tid på sig. För det är långt ifrån säkert att ett managerbyte innebär succé direkt. Jag hoppas bara att vi alla kan stötta klubben nu.