Tottenham i Göteborg: Läs allt här!

Följande text är skriven av Tottenham-supportern Jakob Fritzell och berättar om Tottenhams akademiträningsläger som nyligen varit i Göteborg för unga spelare och tränare. 

Ett 60-tal barn i liljevita tröjor sitter fulla av förväntan på läktaren.

Här och där syns nervösa gäspningar och alla spelare undrar nog hur de två kommande dagarna ska bli. För många är det här första gången som de tränar med andra än sina vanliga klubbkompisar, första gången deras engelska ska testas utanför klassrummet och framför allt är det för de allra flesta första direktkontakten med älsklingsklubben.

För killar och tjejer mellan nio och elva år är det stora saker. Så även många av deras föräldrar. Samtidigt sitter tolv herrar i ett konferensrum med fönster ut mot ena kortsidan av den stora hallen.

Först talar Ola Blomkvist om företaget CoachenEvents som står som värd för veckan i Göteborg. Han berättar att de nu efter att ha etablerat ett årligt samarbete med Real Madrid är väldigt glada att ha fått kontakt med Tottenham Hotspur FC och att de hoppas att det här är starten på ett långt samarbete. Han lämnar sedan ordet till Roger Gustafsson som hälsar oss alla välkomna till Kviberg och den fantastiska idrottsanläggning som utgör basen för IFK Göteborgs akademiverksamhet.

Framför allt välkomnas Shaun Harris, Ryan Hervel och Aaron Baker som är de tre tränare som Tottenham har skickat till Sverige för en vecka indelad i tre clinics. Resten av oss i rummet är där för att assistera och vi delar upp oss mellan Team Alli, Team Eriksen och Team Kane som de tre årskullarna på läktaren döps till.

Vi får reda på vad som förväntas av oss och går kort igenom upplägget av dagen. Till sist går vi ut på konstgräset och placerar koner och bollar där de ska vara. Otåligheten på läktaren tilltar.

Ska det inte börja snart? Några rättar till benskydden innanför Spursstrumporna en sista gång. Trots att det är ganska kallt i hallen vill ingen ta på sig någon överdragströja.

Att få sitta i Tottenhams matchställ och vänta är värt varenda knottra på armen. I alla fall i några minuter till. Till sist går det inte längre. Några tar sig ner till planen och börjar slå lite passningar. Några till ansluter och efter bara en minut står säkert ett 20-tal barn i olika konstellationer och bollar.

Det är hög tid att påbörja träningen. Team Eriksen leds av 21-årige Aaron Baker. Richard Isaksson från Tenhult, David Perhed från Skövde och jag assisterar.

Vi märker snabbt att vi inte behöver översätta alls så mycket som vi trott. Killarna och tjejerna lyssnar och tittar uppmärksamt hela tiden och suger i sig instruktionerna i de inledande teknikövningarna. Mycket i träningen i de yngre kullarna handlar om att dominera sin motståndare i en mot en-situationer.

Därför ligger fokus mer på bollkontroll genom finter och vändningar än på passningar. ”That’s the Tottenham way” säger Aaron gång på gång. ”Visst gör Pochettino vad han vill, men i U23 och neråt gäller samma roller och samma fokus för alla lag.” säger Shaun Harris när vi sitter ner och pratar.

Han är 28 år och har jobbat för Tottenham i olika former sedan 2010/11. Idag jobbar han mer än 40 timmar i veckan och håller bland annat i akademins U9 och jobbar också med damlaget. ”Klubben är uppbyggd så. Man jobbar i flera grenar samtidigt. Jag gillar det. Jag vill hela tiden hitta nya utmaningar. Och så ingår jag såklart i Global Training-programmet också tillsammans med 14 andra tränare.” Bara i april innebär det förutom veckan i Sverige resor till Florida och Portugal. ”Min festmö verkar tänka att jag är på semester… Men jag älskar det. Att få träffa så mycket människor. Att få möta olika kulturer. Att få se vad det här betyder för alla barn som är med. Jag är väldigt lyckligt lottad. Och det betalar hyran” säger han med ett leende.

Första dagens pass fortsätter med bollkontroll och övergår så sakteliga till utbrytarövningar på liten yta och olika varianter av en mot en. Nervositeten hos barnen lägger sig och fler börjar ta för sig. ”Good feet! Nice! Love that turn!” utbrister Aaron så ofta han får tillfälle. ”Unlucky!” säger han när någon missar.

I bland annat USA har det sistnämnda ofta ifrågasatts. Alla tre tränarna är överens om man där är snabb med att tala om när någon gjort något dåligt. I Tottenham har man för vana att hellre uppmuntra försöket än att peka på misslyckandet. Det innebär inte att resultatet inte räknas. I nästan varje moment räknas poäng. Allting är tävling. ”Vårt jobb är att utbilda fotbollsspelare. Oavsett om det är i Tottenham eller någon annanstans så vill vi att spelaren ska lyckas och det är det vi förbereder. Man måste vilja vinna.” Shaun påpekar att man dock inte bara ser till vinnarinstinkten. ”För att fungera hos oss måste du ha vissa egenskaper även utanför planen. Det är viktigt för att vi ska kunna bevara vår identitet som klubb.” Första dagen på konstgräset avslutas med matchspel. Team Eriksens 22 barn delas in i fyra lag som möter varandra i 7-minutersfighter. Och visst börjar viljan att vinna synas mer och mer. Någon får en smäll på knät och ligger kvar. Tårarna tränger fram av smärtan. Jag undrar om det är okej eller om vi ska sätta oss vid sidan och ta lite vatten en minut. ”Jag vill köra!” väser en sammanbiten röst. Tårarna torkas bort lika fort som de kom och spelet kan fortsätta.

Ingen vill tappa speltid under de dagar de är här. Men även om viljan finns tryter orken ibland och när träningen är slut för dagen är det många trötta ben som tar sig ut från hallen. Andra dagen börjar just som den första med bollkontroll. ”Dribble, dribble, dribble!” driver Aaron på. ”Jag vill se Cruyffinter, Zidanevändningar, sulor och överstegsfinter. Allt som vi övade på igår.”

Barnen uppmuntras att visa upp hur olika kombinationer kan se ut. Fortfarande är många lite blyga, men fler och fler vågar visa vad de kan. Efter närmare en timme av individuell bollkontroll drivs tempot upp ytterligare genom en rad intensiva passningsövningar. Samtidigt förs tävlingsmomentet in. Det skapar genast ett ytterligare skärpt fokus. Passningsövningarna övergår i avslutsövningar och även där räknas poäng i varje moment.

Barnen är på helspänn och snart märker man att en del verkligen har viljan att vinna. På gott och på ont. Vid något tillfälle får vi tränare lugna ner någon som börjar skälla på sin kompis. Allt håller sig dock hela tiden inom ramen för vad som är bra. Dagen avslutas med match i en serie där fyra lag möter varandra två gånger var. Varje drabbning inleds med en utmaning där lagen har möjlighet att skaffa sig en ledning att ta med sig in i matchen. Det är bra tempo även om det såklart märks att barnen har jobbat hårt – både med kropp och huvud – i två dagar. Och det är tydligt att det tar mer än två dagar att bilda ett lag som hittar varandra.

Ju längre matcherna går desto fler soloräder och långskott ser vi. Men viljan och glädjen håller i sig hela vägen. I Team Kane är Vidar Lilja från Lessebo med. I vanliga fall spelar han målvakt men de här dagarna får han fokusera på att spela med fötterna. Så fort det är paus överöser han tränarna med frågor i vad som tycks vara en ständigt pågående intervju. ”He’s the guy” säger Shaun och både Aaron och Ryan instämmer.

Ett barn ska få ställa en fråga till Son eller Lucas i en videochatt där barn från clinics i Schweiz, Irland och Sverige deltar. Vidar har hejat på Tottenham i snart fyra år och kollar så många matcher han kan. I alla fall mot de andra stora lagen. Matcherna mot de sämre lagen är han inte jätteintresserad av. Och bland kompisarna är han ensam om att ha ett Spurshjärta. ”Innan det blev Tottenham var det kompisar som försökte få honom att hålla på Liverpool. De gav honom halsdukar och grejer.” säger Justus, Vidars pappa och tränare.

Nu är det dock inget snack om vilket lag som gäller. Och med videochatten som en extra bonus här Tottenham tagit sig ännu djupare in i själen. ”Hur kommer det kännas att möta Sverige i VM?” Son levererar sitt sedvanligt stora skratt och svarar att han hoppas kunna göra Vidar besviken eftersom han håller på Sverige”. Vidar säger att han var lite pirrig innan men är mycket nöjd med erfarenheten. Och med tanke på alla frågor som ställts under dagarna i Göteborg ska vi inte vara förvånade om vi har ytterligare en sportjournalist i våra led i framtiden.

Två dagar försvinner ibland lika snabbt som ett inkast av Auriér. Min minnet är så mycket finare. Och stannar kvar. Det har varit fantastiskt att få en inblick i Tottenhams ungdomsverksamhet och samtidigt se hur barnen tagit till sig tips och övningar som förhoppningsvis hjälper dem att fortsätta vilja spela fotboll och utvecklas i det. Jag hoppas verkligen att Tottenham fortsätter att komma till Sverige på det här viset.

Det är en fin klubb, helt säkert den allra finaste. Och det är glädjande att se hur den växer – inte bara genom Pochettinos fina jobb med A-truppen utan genom hela organisationen och också bland supportrar här i Sverige. Jag vill vara med igen. COYS!

Jakob Fritzell, Gustavsberg

Ett stort tack till Jakob för denna fina text och alla dessa härliga bilder, yiddo! 

Läs gärna Tottenhams egna inlägg om deras tid i Göteborg som klubben publicerade tidigare ikväll här