MP har fått en ny Wolff Eikrem – som dessutom passar i lagspelet
Ett av fjolårets stora diskussionsämnen i Malmö FF var Magnus Wolff Eikrem-problematiken. En spelare av högsta allsvenska kvalitet, men som Magnus Pehrsson inte kunde få in i ett tempostarkt och hårt jobbande MFF.
I vinter blev det Arnor Traustason istället. Han har inte samma exceptionella kvalitéer, men hörnorna har redan gett MFF tre mål. Två mål i två träningsmatcher, ett mål mot IFK med möjligheter för fler, och Pehrsson har definierat det som ”nästan Wolff Eikrem-klass”. Fasta situationer var en av sakerna som tydligt försämrades under Pehrssons första år, och där ska Traustasons kvalitet ge extramål.
Allt kretsade kring centrum
Vi visste att det förmodligen skulle bli en centrerad fotbollsmatch. Lagen flyttade in ännu fler spelare centralt än de brukar. IFK Göteborg körde i praktiken en 5-4-1 där samtliga mittfältare var centrala, och de försökte sig konstant spela sig igenom där. MFF gick till något 4-2-3-1-liknande då de droppade Alexander Jeremejeff och tog in bägge yttrarna, även om deras dragspelsroller gjorde att de ibland trycktes ut och ibland trycktes in.
Kom då dessutom ihåg att Malmö IP har en liten fotbollsplan. Då blev det en match med de små ytorna, vilket gav ännu svårare matchbild för de offensiva spelarna att se bra ut.
Skador, underlaget, och Bonke-status
Underlaget på Malmö IP blev i fokus i dag igen. Traustason, Andreas Vindheim, och Oscar Lewicki gick av, och för Lewickis del såg det ut som en muskelskada. Även förra matchen tvingades två MFF-spelare bytas ut. Några spelare i IFK Göteborg visade krampkänningstendenser efter 70 minuter. MFF är nog nästan nöjda med att det inte blir ännu en hemmamatch i cupen på IP.
Och i dag fick vi också ett svar på vem som spelar centralt mittfält om någon av Lewicki och Fouad Bachirou inte kan spela. Det blev inte Bonke Innocent, värvad förra åtta miljoner kronor, utan högerbacken Eric Larsson som först kom in, även om Innocent fick spela sista minuterna efter ännu en skada.
En viss kvalitetsbrist i Blåvitt
Jag gillade August Erlingmarks roll på mittfältet. Enligt Poya Asbaghi var Erlingmark där för att IFK kände att mittfältskampen var en av sakerna de skulle kunna vara bättre på. Det var en tvåvägsroll som utgick från höger, där han skulle användas i de fysiska delarna av spelet och även komma in i straffområdet på inlägg. Det var så med ganska många roller i det laget: intressanta, men det gav inte så mycket slutproduktsresultat.
Efterklokheten spelar in här, men jag tror Tobias Hysén från start hade gett mer än Elias Mar Omarssons löpande. Det hade varit en intressant kvalitet att se mer mot MFF.
Men. Bygget fortsätter och jag tror det finns klart mer att få ut av alla spelare. Asbaghi ville framför allt få spelarna att tro mer på det och ha mer tålamod i offensiven.
Klart det var hörnorna som avgjorde
Förra året blev det 1-1 i hörnmål och 1-1 totalt i Göteborg. I returen hemma gjorde MFF 2-1 på hörna och IFK kvitterade sent på 2-2 efter frisparksvariant. I dag gjorde matchens enda mål på hörna.
Många trender fortsatte i dag. IFK Göteborgs svårigheter mot MFF (nu tolv raka utan seger), tecken på att IFK byggs och att de mest presterar bra i de defensiva delarna, MFF fortsatt vinststarka på försäsongen (vinst i alla matcher utom två U21-liknande träningsmatcher). Men. Den nya och tydligaste trenden mellan IFK och MFF verkar vara ”bäst på fasta situationer vinner”.
Och vi kan också lägga till att det enda laget som Magnus Pehrsson nu inte har vunnit mot som MFF-tränare är Vardar.