I slutet av november ryktades det om Fouad Bachirou till Malmö FF, vilket då slogs tillbaka av Östersunds ordförande Daniel Kindberg i en intervju med Sportbladet.
- Bachirou är för bra för det. Det är klart att han inte går till ett annat allsvenskt lag. Det här är bara patetiskt och vore omöjligt. För övrigt är han inte till salu för vi kommer inte sälja någon spelare i januarifönstret.
- Fouad kommer bara skatta åt det här ryktet.
Idag, drygt en månad senare, blev Bachirou klar för Malmö FF. Spelaren själv säger i en intervju att han då inte hade berättat för Östersund hur han kände.
- Det är inte mycket jag kan säga. När han sa det hade vi inte haft möjlighet att prata. Han visste inte om hur jag tänkte och gjorde de kommentarerna. Jag kan inte säga något om citaten, de tillhör honom.
- Det var inget enkelt beslut för mig, men jag ville ha en ny utmaning.
- De försökte övertyga mig att stanna lite längre och spela matchen mot Arsenal. De var besvikna, som jag förväntade mig, men de önskade mig också lycka till.
Bachirou nämner flera anledningar till att han valde Malmö FF före Östersund och flera intresserade MLS-klubbar. Bland annat att han börjar komma upp i ålder (han blir 28 år i vår), han ville till bättre klimat och en större stad, han ville spela i Champions League, och vara i en större klubb.
- Det här påminner lite mer om det vi hade i Paris SG. Stora faciliteter och stort ledarteam.
Nu återstår det att se hur Malmö FF bygger om sitt mittfält. Jo Inge Berget, Anders Christiansen, och Erdal Rakip har försvunnit, tre fjärdedelar av fjolårets mittfält. Exakt hur Bachirous roll på centralt mittfält ska vara ihop med Oscar Lewicki är inte helt klart.
- Jag är någon som gillar att ge allt på planen. Jag är väldigt generös, springer mycket skulle jag säga. Jag är ganska bra på att vinna bollen och starta anfallen. Ganska bra med bollen också skulle jag säga. Jag gillar att ta bollen till olika delar av planen, jag gillar att ta vissa risker.
- Men det är upp till tränaren. Jag är villig att spela överallt. Jag är central mittfältare, så jag spelar helst där, men om det är defensivt eller box-till-box... Det spelar inte så stor roll för mig.
Hur var din spelmässiga relation med Brwa Nouri?
- Jag spelade med Brwa ett tag och vi såg fotboll på samma sätt. Det var ganska enkelt, vi behövde inte snacka med varandra.
- Han försökte ta bollen, passa bollen, förstöra motståndarnas linjer, och jag försökte var högre upp, box-till-box. Vi passade ihop bra. Ibland sa vi att han var hjärnan och jag var benen, men jag försökte vara både och.
Samtidigt finns det en kritik mot Bachirou till en mer offensiv roll – han gör för få poäng. Under hans två år i allsvenskan har det endast blivit två mål och en assist.
- Där måste jag verkligen förbättra mig. Om jag ska vara box-till-box måste jag göra fler poäng.
Malmö FF blir Bachirous fjärde proffsklubb i karriären. Han kom fram i PSG:s akademi, spelade mest central mittfältare och enstaka gånger högerback, tränade flera gånger med A-laget, satt på bänken någon gång, men ett tränarbyte från Paul Le Guen till Antoine Kombouaré försämrade hans chanser.
Le Guen spelade ofta med unga spelare, Kombouaré med rutinerade. Samtidigt erkänner Bachirou att han förmodligen inte var mogen för ett A-lagskontrakt i PSG på den tiden.
- Men det var mitt hem, familjen var nära, jag var stolt över att ha vuxit upp och spelat i Paris SG. När du är ung är du lite i en bubbla. Du tror att inget kan förstöra dig. Det var tufft att få reda på (att du blivit släppt), när du tränat med A-laget och varit så nära.
Han var på väg till italienska Siena, men affären föll igenom. Via agenten hamnade han istället i en skotsk andradivisionsklubb: Greenock Morton. Där var han den enda utländske spelaren, men trots att det var en liten klubb så kunde han bo i Glasgow.
- I den åldern var min huvudprioriterat att spela matcher. Spela för att få erfarenhet och jag fick spela många matcher där. Jag fick lära mig en ny kultur, ett nytt sätt att spela, att ”tuffa till sig lite”. Det var mer direkt fotboll, mer intensivt.
- Det var inte så mycket kontakt. Tuffare kontakt, men inte mycket mer kontakt än i andra ligor. Det var bara mer intensivt. Det var mer direkt fotboll, det kändes som bollen aldrig var utanför linjen.
- Det var en liten klubb med riktigt ”crazy” supportrar. När det gick bra, så var allt bra. När det inte var bra, så kunde det förstöra vilken spelare som helst, men de var alltid riktigt bra mot mig.
Efter det hamnade han i Östersund, vars assisterande tränare Billy Reid tidigare hade försökt värva honom till andra skotska klubbar tidigare. Efter tre och ett halvt år i Östersund blev det alltså en flytt till regerande mästarna, enligt Sportbladet för en summa på sju miljoner kronor och enligt Fotbolldirekt för knappt åtta miljoner.