Noa Bachner
Egentligen har det redan framträtt mellan raderna, men att Michelsen var redo att trycka på reset så här fort kom ändå lite som en överraskning.
Han har pratat om hur bytet av centrallinje – från Magyar–Aidoo–Persson till Fenger–Degerlund–Junior – gör det möjligt att spela en mer konstruktiv fotboll på sikt, men har också varnat för vilka konsekvenserna kan bli för stabiliteten nu.
Byt ut Degerlund mot mångsysslaren Paulsen och du har Hammarby i kväll, men i Örebro fick Michelsen njuta av framtidens möjligheter utan anpassningsperiodens konsekvenser
Jeppe Andersens konstruktiva passningsspel, Muamer Tankovics tekniska ambitioner och Jiloan Hamads allt i en svärmande röra framför samma kompakta lag som under stora delar av våren, och Hammarby med taktpinnen, listen och ledningsmålet i ryggen: Det fanns inte mycket för Örebro att göra.
När ÖSK gick för kvittering plockade Michelsens lag isär sitt motstånd med enkelhet, när man fick initiativet hade man förmåga att ”försvara sig framåt”, som Hamad uttryckte det i sin halvtidsintervju med C More.
Det här var en förhandsvisning av vad som ska bli danskens och Jesper Janssons Hammarby.
Det här var glimtar av 2018.
Krånglade sig in i rampljuset
Mycket såg nytt ut i Bajen, men en sak förblev densamma.
Sätt honom som anfallare, sätt honom som mittback, sätt honom i en liten roddbåt långt ut i Östersjön under själva matchen och han hittar ett sätt att krångla sig in i rampljuset: Att Björn Paulsen gjorde 1-0, trots sin nya roll som mittback, borde inte förvåna någon.
Han kom undan med en knuff i ryggen på Nordin Gerzic, men när första halvlek summerades var fortfarande intrycket att Bajen var värda sitt ledningsmål. Örebros anfall gick i mångt och mycket ut på hoppfulla inlägg mot en aktiv Kennedy Igboananike, men utan resultat.
Bajens nydanande konstruktivitet hade avtagit under de första 45 minuterna och faktiskt övergått i lite flaxigt spel, men till andra återupptäcktes den. Det andra målet: En 20-meterspassning längs marken skar genom linjer fram till Hamad, som skarvade till Tankovic innan denne skickade i väg Svendsen med yta – och matchdödande 2-0.
Spelar för sin framtid
Örebro är lite i limbo, men spelar (resultatet till trots) mer harmoniskt nu än under den katapultliknande säsongsstarten där spel och resultat sköt i väg och sedan landade lite överallt. Offensiven har rotat sig, med fart, kraft och envishet, mittfältet har hittat en lägstanivå, och backlinjen lagat de värsta läckorna – nu gäller det dessutom att spela för sin framtid på Behrn arena med Axel Kjäll (visst blir det väl så) väntande på huvudsysslan i kulisserna.
Deras ivriga försök att trampa in i matchen straffades på nytt när Pa Dibba sköt genom slappa händer på Oscar Jansson till 3-0, och sedan handlade kvällen mest om skademinimering.
Michelsen släppte ut håret, släppte in Oscar Krusnell, en av Sveriges 300 000 talangfulla spelare födda 1999 och ny från Sunderland, och Rebin Asaad, från Halmstad, två andra spelare med tunga framtidsassociationer vars framträdanden satte knorr på en...tja, ska vi kalla det perfekt kväll för Hammarby?
Det kommer att komma dagar då det ser ut som mer anpassning än så här, för Bajens mer passningsorienterade spel har barnsjukdomar. Det finns signaler som feltolkas av mittfältare, djupledslöpningar som inte föder bollar i rätt ytor, kortpassningar som hamnar en meter fel – men det är tendensen härifrån man ska ta fasta på.
De ägnade våren åt att riva ned matcher, nu har Hammarby påbörjat arbetet med att bygga i stället.