KRÖNIKA: Vinnare och förlorare i transferfönstret – “Grattis Sirius!”

Några klubbar har haft ett ganska stressigt transferfönster, jag ska ge min syn på vad man kan läsa ut av många av sommarens värvningar. Det här är ingen lista, ingen inbördes ordning och det är inte heller så att jag kommer att nämna varenda spelare. Det är en sammanfattning av några av klubbarnas status från nu och framåt. I alla fall tills nästa fönster.

IK Sirius fortsätter att imponera både på och utanför planen. Först lyckas man genomföra den största försäljningen i klubbens historia när Kingsley Sarfo lämnade för Malmö FF. Utan att veta exakt i kronor och ören har nykomlingen med stor sannolikhet stabiliserat sin tidigare svaga ekonomi en hel del. Shkodran Maholli, fjolårets skyttekung i Superettan som hamnade i Micke Stahres frysbox på Hisingen har fått ett rejält lyft. En klok och vass värvning, dessutom, med allsvenska mått mätt troligtvis en billig affär.

Elias Andersson är en välutbildad och duktig spelare som passar ytterligt väl in i det sätt Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf vill spela fotboll på. Sam Lundholm har fin fart och säkerligen potential och Zackarias Faour (MFF-skolad men senast från Manchester City) är en joker med utvecklingspotential.

Det är bara att säga grattis till Sirius som har lagt en fin grund inför både fortsättningen av den här säsongen och den kommande. Givetvis ska jag inte missa att hylla att klubben även förlängt avtalen med tränarduon, det är kanske klubbens allra bästa investering.

Malmö FF har cash på kontot, ett misslyckat CL-kval och många utgående kontrakt. Inga problem i de regerande mästarna ändå, man leder allsvenskan ganska tryggt för närvarande och kan redan nu bygga inför nästa säsong. Bonke Innocent kommer att sätta press på de nuvarande innermittfältarna och kommer med garanti att göra avtryck ganska snabbt.

Carlos Strandberg sticker naturligtvis ut som en mycket intressant rekrytering och även här är det en spelare som på både kort och lång sikt kommer att glädja de himmelsblå. Bytet i mål, Johan Wiland ut (Hammarby) och Johan Dahlin in är bra för Malmö. Man får en riktigt bra målvakt med många bra år framför sig som direkt kan ta över stafettpinnen. Den från Sirius inkomne Kingsley Sarfo har jag redan hyllat många gånger, han har verkligen potential att explodera i MFF.

Visst har sportchefen Daniel Andersson förutsättningar att fortsätta lyckas värva bra med tanke på ekonomin, men det är med säkerhet inte bekymmersfritt. Malmö kontraktssituation är en sak att brottas med och omsättningen lär bli relativt stor även kommande fönster.

AIK då, ja att man tvingades vaska om rejält på forwardssidan var ju ingen överraskning efter en riktigt uddlös vår. Sett till årets säsong är det väl “bara” en andraplats man kan jaga. Igen. AIK måste nu fokusera på att rusta inför 2018, se till att balansen och kvaliteten i truppen är så bra att man kan utmana redan från den första omgången. Dåliga vårar har satt klubben i svåra lägen i många år nu.

Chinedu Obasi är oerhört kapabel och en spelare AIK bör sträcka sig djupt ner i kassakistan för att förlänga med. Nicolas Stefanelli är en intressant spelare även om jag i dennes fall förstår att det kan vara en viss omställning till allsvenskt spel. Även Rasmus Lindkvist kommer att bli varm i kläderna och glädja alla AIK:are framöver. Självklart måste AIK avsluta bra och sedan väntar en ohyggligt viktig vinter, att jaga silvret är uttjatat i Solna nu.

Djurgården gick ju loss duktigt i vinterns fönster och detta fönster har handlat mest om att hitta en ny lånelösning för Gustaf Engvall. Det lyckades till slut och kan säkert ge utdelning. Tabellplaceringen i skrivande stund överraskar mig och håller man det tills den sista signalen ljuder blir jag väldigt överraskad.

Jag har dock vissa funderingar på Djurgårdens långsiktighet. Andreas Isaksson, Jonas Olsson och Kim Källström har inte hur många år som helst kvar, Gustav Engvall är bara inlånad. Där har Bosse Andersson sin centrallinje i 1 år till, maximal två. Kerim Mrabti är en spelare som snart är redo att lyfta vidare, även han är ju mycket viktig i dagsläget.

Felix Beijmo är en framtidsman av stora mått (oklart skadeläge för honom nu) och en mycket bra värvning. En försäljning av exempelvis Mrabti skulle ge Bosse Andersson att investera i lite mer långsiktighet i kommande fönster.

IFK Norrköping har det jobbigt, en rejält sviktande form och ett transferfönster som knappast stärkt något annat än klubbens kassabok. Tappen av Christoffer Telo och NIklas Bärkroth är väldigt stora, Niclas Eliasson ett ännu värre tapp.

Jens Gustavsson måste få laget att hitta tillbaka till vinnarspåret igen, dessutom väntar ett väldigt viktigt kommande vinterfönster. Det blåser hårt på toppen och det får Peking känna av nu. Nya kantspelare känns som ett måste i nästa fönster.

Hammarby har vaskat om en hel del och det lär fortsätta nästa transferfönster också, minst. Under Mats Jingblad och Nanne Bergstrand blev snacket om process uttjatat, mycket för att det just mest blev snack. Under Jesper Jansson första transferfönster blev det mer action än snack, dessutom bra action.

Truppens balans och struktur har varit skev ganska länge sett till spelartyper, ålder och kontraktslängder. Nu ser det mer normalt ut. Oscar Krusnell är en lovande spelare som har potential att ta stora steg i sin utveckling, Muamer Tankovic har skaffat sig skinn på näsan utomlands och har mycket hög potential. Tankovic är en spelartyp Hammarby inte har haft på ett tag.

Sander Svendsen har jag inte sett mer av än inhoppet i matchen mot Östersund men det lovade väldigt gott för Hammarby. Fart, teknik och en “rivighet” som saknats i forwardsled ett bra tag. Övergången gav stora frågetecken (eller snarare utropstecken) i norsk fotboll där de allra flesta trodde att han skulle iväg till en “större och bättre” liga.

Det finns inga givna succéer men här finns i alla fall möjligheten. Nu återstår det ju en hel del matcher den här säsongen också, Jesper Jansson har visat att han kan leverera, nu måste laget också ta steg och göra en resultatmässig höst som lovar mera. Spelschemat framöver är inget man skojar bort.

IFK Göteborg har återigen fått handla med små medel och även här mest kortsiktiga lösningar med inlånade spelare. Det är i och för sig inte alls fel med tanke på att man med stor säkerhet ska anställa en nu huvudtränare, denne måste givetvis få säga sitt innan man värvar mer permanent. Undantaget är Kristopher de Graca som är en intressant värvning med framtidspotential. Tappen av Mads Albaek och Mattias Bjärsmyr givetvis kännbara.

IFK Göteborg och Mats Gren har ett stort jobb framför sig de kommande månaderna. Ny tränare och ganska skakig trupp som måste byggas om. Hur tänker Blåvitt här, har man tålamodet (och modet) att bygga om, bygga nytt eller blir det mer en jakt på kortsiktiga lösningar. För alla blåvitas skull hoppas jag att man gör om och gör rätt.

***

Självklart finns det fler övergångar att nämna, men jag nöjer mig här. Som jag tidigare har nämnt så är det ju utfallet av värvningarna som berättar hur “bra” eller “dålig” den är och de närmaste 2,5 månaderna lär ge oss många svar.