Låt oss börja med kampen för överlevnad.
Hockeyallsvenskan består nästa säsong av flera lag som drömmer om att göra som Mora och slå ut ett SHL-lag i kvalet till våren.
Som Leksand, Modo, AIK och Karlskoga.
Trots att förutsättningarna för de allsvenska lagen gentemot SHL-klubbarna kontinuerligt försämras och glappet mellan divisionerna ökar så lever drömmen.
Delvis också tack vare vissa SHL-klubbars oförmåga att lyckas med sina lagbyggen.
Jag inser givetvis att klubbarna lever i en tuff ekonomisk verklighet, men häpnar ändå över en del svajiga lagbyggen.
SHL-säsongen 2017/18 blir uppdelad i tre delar:
Fem lag som garanterat kommer vara inblandat i bottenstriden:
Mora, Luleå, Örebro, Rögle och Karlskrona.
Åtminstone givna mittenlag:
Brynäs, Djurgården, Färjestad, Linköping.
Självklara topplag:
Frölunda, Växjö, Skellefteå, Malmö, HV 71.
Flera lag jagar fortfarande spelare, som kan förändra nuvarande läge.
HV 71 behöver två backar och två forwards.
Linköping ska ta in två forwards och en back.
Färjestad letar center och Växjö ska ha en center och en toppback.
Men för lag som Frölunda, Skellefteå och Malmö kanske det återstår en spelare vardera. I övrigt är man klara.
Så räkna inte med så många stora förändringar och spektakulära värvningar av SHL-klubbarna före ispremiären i augusti.
Luleå och Örebro riskerar att haverera
Mora, Luleå, Örebro, Rögle och Karlskrona är fem lag med ansträngd ekonomi som inte kan vinna budgivning mot topplag.
Mora har värvat smart i rutinerade backar som Daniel Grillfors och framför allt Tomas Skogs, som är precis den typ spelare en nykomling behöver. Mora har en av ligans bästa målvakter i Christian Engstrand och en av ligans mest lovande coacher i Mattias Karlin. Men har även tappat spelare och succétränare från i fjol, Jacob Nilsson måste verkligen leva upp till hypen om Dalarnas bästa hockeylag ska undvika kval och den här truppen är väldigt sårbar för skador.
Rögle och Karlskrona lever vidare som högsta seriens ekonomiska underklass. Båda klubbarna har bra ledare och hyfsade toppspelare, men för att vara på "säker mark" krävs att unga talanger eller chansvärvningar nästan överpresterar och även dessa lag är känsliga för skador. Vare sig Rögle eller Karlskrona har tillräckligt med spelare av så hög klass att de etablerar sig som mittenlag.
Luleå och Örebro är gåtorna i detta sammanhang. Även om Örebro får som ett nyförvärv i Joakim Andersson som värvades inför fjolåret, men inte kunde spela en enda match på grund av skada.
Luleå och Örebro två lagbyggen som riskerar att haverera på grund av dåliga och märkliga rekryteringar.
Finns det någon röd tråd i dessa klubbar?
Vad vill de här klubbarna stå för?
LÄS MER: Miljonsmäll för Luleå Hockey.
Luleå har fått hem Tomas "Bulan" Berglund, men inte ens han kan göra topplag av en klubb som värvar spelare som Daniel Sondell och Niklas Olausson. Han behöver en säsong att rädda laget kvar i SHL och sedan kan han börja bygga sitt lag.
Mittenlagen Brynäs, Djurgården, Färjestad och Linköping är de mest svårbedömda lagen i ligan.
Brynäs kan givetvis med några fler värvningar och nye tränaren Roger Melin - om han landar rätt och bygger vidare på succén från i fjol - bli ett guldhot igen.
I Brynäs finns toppspelare, grundspel och den evigt underskattade men alltid så värdefulla egenskapen klubbkänsla.
Djurgården inspireras av Brynäs och har värvat bra i spelare som Andreas Enqvist, Tom Nilsson och Jesper Pettersson. Målvakten Joacim Eriksson borde garantera en stabilitet och trygghet som saknades i fjol. Men även i Djurgården är det många som måste leva upp till hypen och kraven. I fjol hände det för ofta att hårdingen Mikael Ahlén var värsta hotet offensivt, vilket sade mer om hans omgivning än om Ahlén själv.
Linköping hoppas Jonas "Monstret" Gustavsson och Tony Mårtensson har "bensin kvar i tanken" för hockey på högsta nivå. Om det är så blir LHC ett av ligans mest underhållande lag. Men så länge gamle Niklas Persson och bröderna Olimb är huvudpersoner ser jag inte LHC vara ett guldhot på allvar. Andra måste gå i täten.
Till sist de självklara topplagen:
Frölunda, Växjö, Skellefteå, Malmö, HV 71.
Roger Rönnberg och Joel Lundqvist kommer antingen bidra till att tvillingarna Westerholm spelar sin bästa hockey i karriären eller också blir det här som ett misslyckat äktenskap. Att parterna helt enkelt inte passar ihop.
Jag gillar värvningarna av guldhjältarna Adam Almqvist och Lias Andersson.
Max Friberg borde också vara en given succé - han och Rönnberg är definitivt menade för varandra, det visade duon när de vann JVM-guld ihop.
Det som oroar när det gäller Frölunda är att Johan Sundström flyttat och över tio spelare bytts ut. Stor omställning, många nya ansikten, alltid höga och inte sällan orimliga förväntningar från omgivningen i Göteborg gör att Frölunda känns ovanligt svårbedömt.
Växjö och HV 71 är också svårbedöma eftersom dessa lag långt ifrån värvat klart.
Här kan också ett enskilt nyförvärv ha väldigt stor betydelse
Båda lagen från Småland har tappat lite för många spelare för att det ska kännas bekvämt för fansen. Även om en del nyförvärv kommer göra stor nytta och bli publikfavoriter: som Martin Lundberg i Växjö och Victor Ejdsell i Jönköping.
Just nu ser jag ett oväntat finalpar.
Skellefteå-Malmö.
Bert Robertsson och Stefan Klockare delar på ledarskapet och deras kunskaper och engagemang är det inget fel på. Men jag tror det är svårt att vinna guld utan en på samma gång stenhård och iskall huvudcoach - som alla runt laget vet tydligt och klart är högste chef.
Den chefen saknar jag i detta Skellefteå.
Å andra sidan har Skellefteå en andrakedja som skulle vara förstakedja i de flesta andra SHL-lagen och dessutom en bättre backuppställning jämfört med i fjol.
Skellefteå visar också att klubben lever i nuet och inte låter sig belastas av nostalgi genom att behandla spelare annorlunda som tack för lång och trogen tjänst, när man utan sentimentalitet klipper banden med Jimmie Ericsson.
Malmö överraskade många med sin höghastighetshockey i fjol och förutom finallagen var det inget lag som imponerade mer under slutspelet än Malmö, som slog ut Växjö.
Även om Malmö tappat några bra spelare så fortsätter sportchefen Patrik Sylvegård knocka konkurrenter under silly season.
Centern Andy Miele kommer bli en av ligans bästa spelare.
Max Görtz var också jagad av flera SHL-lag - och Malmö vann även den dragkampen.
Sedan gillar jag hur Sylvegård räknar med att göra Johan Olofsson till en värdefull spelare längre ner i hierarkin, ett finallag behöver bredd och kvalitet i fyra kedjor, och det har Malmö.
Skellefteå-Malmö är mitt rekordtidiga finaltips.
Det skulle garanterat bli en underhållande och sevärd final.
Dessutom på tiden att vi får uppleva en SM-final i Skåne igen.
Premium
Premium
Premium