Nicklas Lasu var bara 15 år när han lämnade moderklubben Mölndal och bytte till storklubben Frölunda.
A-laget hade precis tagit klubbens andra SM-guld på tre säsonger, Lasu var en av de stora talangerna som precis checkat in på Frölundas hockeygymnasium.
Tolv år senare har han checkat ut från både Frölundaborg och Scandinavium – spelar från och med nästa säsong i finska Uleåborg.
Och jag som trodde att du skulle bli en av dem med hela karriären i samma klubb?
– På det sättet var det ett ganska svårt beslut. Och jag var nästan där. Ett kontrakt till så kunde det ha blivit så. Men är man 27 år och nybliven pappa är det ett bra läge att testa något nytt, säger spelaren som nått ikonstatus i Frölunda.
Men du kommer väl tillbaka?
– Det är många spelare som gör så, åker utomlands och återvänder. Men jag är väldigt motiverad att åka till Kärpät och spela i två år. Sen kanske det blir ett år till utomlands – eller inte, säger Nicklas Lasu.
Lasu är alltid beredd att stoppa skott
Frölundas supportrar kan hoppas på en återkomst. För när Nicklas Lasu pratar om Frölunda och Göteborg blir det en lång hyllning.
– Jag kommer aldrig att flytta till ett bättre ställe eftersom det är här jag har vuxit upp, har familj och vänner. Känner allt och alla. Det finns städer med bra väder och hockeyklimat. Men det kommer aldrig, vart jag än flyttar, att bli som i Göteborg. Men det ska bli spännande att testa något nytt, säger Nicklas Lasu.
Slitvargen som alltid är beredd att ta ett skott.
Killen som sliter ont när kompisarna sitter utvisade.
Spelaren som inte gnäller för att andra får rubrikerna.
Sitter du och dina boxplay-kompisar Sebastian Stålberg och Mats Rosseli Olsen och klagar ibland på att ni inte får någon cred för ert slit?
– Vi får ju massor av cred, svarar han snabbt. Kanske inte i media, men inom laget får vi det. Vi vet att om inte vi gör vår uppgift kan vi inte vinna. Och ibland står man där och har gjort ett mål. Men jag vet inte om jag skulle vara lyckligare om jag gjorde fler mål.
I två avgörande lägen under den förra säsongen var det dock Nicklas Lasu som blev hjälte.
Det var han som, assisterad av Mats Rosseli Olsen, avgjorde CHL-finalen en och en halv minut in på förlängningen.
Och det var Lasu som fixade en sjunde och avgörande match mot Skellefteå i Scandinavium. I förlängningen av den sjätte matchen missade han ett skott, pucken tog istället på en klubba som låg på isen och gled in i mål.
– I CHL-finalen funderade jag på hur jag kunde varit inne på två mål bakåt när jag plötsligt gjorde målet. Och så turmålet i Skellefteå. De här gångerna var det jag, nästa gång är det någon annan, säger han.
LÄS MER: Nicklas Lasu om turmålet
Ska vara som Ryan Lasch
Under tolv säsonger i Frölunda har Lasu sett massor av kompisar komma och gå. Själv blev han draftad av Atlanta i femte rundan 2008. Men när han nu lämnar blir det inte till någon av de större ligorna.
– NHL var inte aktuellt, KHL kändes heller inte aktuellt överhuvudtaget. Det var i Tyskland eller Finland jag kunde få chansen, säger han.
Schweiz då?
– Det hade varit intressant också, men där finns begränsade platser. Det är svårt att att komma in där. Du ska vara som Ryan Lasch, göra massor av poäng. Där fanns ingen plats, så enkelt är det, säger Nicklas Lasu.
Han är noga med att inte prata pengar, men bekräftar angående flytten till Finland att ”ekonomin är bättre för mig där”.
Men varför kan du inte byta klubb i Sverige och slippa flytta så långt?
– Första anledningen är att jag vill testa något nytt. Om jag hade flyttat till något annat lag i SHL hade jag fått åka till samma bortamatcher som jag är van vid. Och då hade jag hellre stannat i Frölunda, säger han med övertygelse.
Firandet på Götaplatsen födde tankar
Anledningen till att Frölunda-fansen nu mister en av sina stora favoriter kan man spåra till den 24 april förra året.
Då tog Frölunda SM-guld.
– Att vi vann CHL tidigare på säsongen var en oerhörd lättnad. Vi visade att vi kunde vinna och själv hade jag inte vunnit något sedan JSM-guldet 2008. Den stora grejen var att jag ville vinna med Frölunda. Jag kommer från Göteborg, Frölunda har alltid varit mitt lag. Sen jag var liten har klubben betytt mycket för mig, säger Nicklas Lasu.
Men SM-guldet blev ändå något annat än CHL-segern i finalen mot blivande klubben Kärpät. Det vilda firandet på Götaplatsen följdes av tankar framåt i tiden.
– Att ta ett SM-guld var ett stort mål, jag hade längtat efter det. Veckan efter guldet går inte att beskriva. Den bästa veckan jag har haft, vilket minne. Det vill jag vara med om igen. Men när vi väl vann började jag fundera på hur jag skulle göra i framtiden, säger han.
Det var alltså SM-guldet som gör att Frölundas supportrar inte får se dig nästa säsong?
– Ha-ha, ja, så kan man se på det.
Den nyss avslutade säsongen gav en CHL-titel. Men Nicklas Lasu ville haft mer.
– Jag ville så gärna avsluta med ett guld. Det har gått ett tag sen finalen, men jag tycker fortfarande att det är den tyngsta förlusten i karriären. Jag kan ibland tänka på att jag avgjorde CHL-finalen och hur otroligt stolt jag är över det, men jag tycker samtidigt att match sju i en semifinal hemma i Scandinavium ska det inte finnas en chans att Brynäs ska vinna över oss, säger han.
Jobbigt avsked på isen
Varför hade du så blanka ögon efteråt?
– För att jag grät. Jag visste att det var den sista matchen, säger Lasu.
Medan brynäsarna jublade över att ha gått till finalen mot HV 71 tackade deppande Frölunda-spelare sina fans efter att säsongen snöpligt tagit slut.
Hur var avskedet till fansen?
– Jag har hört efteråt att folk förstod att det var slut. Tydligen hade Henrik Tömmernes, Johan Sundstöm och jag suttit kvar på isen när resten av laget gått ut. Det var inget planerat, vi bara tackade av ordentligt, berättar den blivande Kärpät-spelaren.
Det var ett jobbigt avsked på isen, lika jobbigt var det en stund senare när Lasu mötte oss journalister.
Du kom ut med tårar i ögonen. Precis som Henrik Tömmernes.
– Det var jobbigt. Vi visste att vi var tvungna att gå ut, det ingår i jobbet. Men det var så tufft. Tömmernes och jag var just då bara två killar som satt i omklädningsrummet och grät, säger han fortfarande med känsla i rösten.
Det tog några dagar innan Nicklas Lasu ställde upp och pratade om den nya klubben.
– Jag tror att du skickade ett sms samma dag som den första finalen spelades. Då tänkte jag ”fan, i dag skulle vi ha spelat final” och då orkade jag inte prata, säger han.
Nicklas Lasu
Ålder: 27, född 16 september 1989.
Familj: Sambon Frida, dottern Melissa, snart åtta månader.
Facit i Frölunda: 40 mål och 69 assist på 424 grundseriematcher, åtta mål och elva assist på 74 slutspelsmatcher.
Släktinfo: Pappa Tyrone Lasu spelade i Kungsälvs IK och Mölndals IF han 1993 avslutade karriären i Göteborgs IK. Kusinen Magnus Kahnberg är en av de stora i Frölundas historia med två SM-guld, tvingades avsluta karriären efter en hjärnskakning 2015. Farbror Torbjörn Lasu spelade i Kungälv och Mölndal, slutade 1999. Pysslingen Mikael Lasu har spelat en säsong i Asplöven och 14 i Kiruna och är fortfarande aktiv.
Källa: Eliteprospects.
Men nu orkar Nicklas Lasu prata.
Om flytten till Finland där han tillsammans med sambon Frida och dottern Melissa ska bygga upp en tillvaro i svenskspråkiga Uleåborg.
Familjens flytt påverkar många – framförallt mormor Marianne, som i alla år sett alla matcher med Nicklas Lasu och hans kusin Magnus Kahnberg.
– ”Vad ska jag göra nu” frågade mormor, ha-ha. Hon har väl sett alla matcher i Scandinavium. Vi ska fixa tv så hon kan se våra matcher och självklart får hon komma över till Finland och bo hos oss, säger Nicklas Lasu.
Nicklas Lasu om...
...att prata i Finland:
– Det är en fördel att dom snackar svenska i Uleåborg. Men det blir säkert lite engelska också. Jag får la lära mig något på finska och köra svenska och engelska.
...att Lasu skulle vara ett finskt namn:
– Nej. Det är från Kiruna. Jag har många släktingar som kommer därifrån. Men jag är inte släkt med Luleås tränare Petter Lasu Nilsson. Han är ingift.
...diskussionerna med Frölundas sportchef Fredrik Sjöström:
– Vi har en jättebra relation och har haft en bra diskussion sedan snacket om Finland började. Jag har sagt vad som har lockat och vad jag sökte efter. De fanns inga hemligheter mellan mig och Frölunda.
...kvaliteten på finska ligan:
– Vi har mött Kärpät och Tappara – det är bra lag. Det är lite annorlunda spel, finsk hockey är inne i fast där det håller på att ändras dit SHL har varit i något år eller två.
...att komma tillbaka till Frölunda och bli kapten efter Joel Lundqvist:
– Jag hoppas att Joel håller på så länge han orkar, för han är ju den bäste kapten man kan ha. Jag har suttit bredvid Joel i åtta år, har lärt mig allt som går att lära från honom. Vi får väl se, jag hoppas ha sex år kvar av karriären när jag är klar med det här kontraktet i Finland.
...karriärens dipp:
– Under de två sista åren med Kenta Johansson körde jag liksom inte på som jag brukar. Jag var inte med som jag borde vara. När jag blev center lyfte det igen.
...att guldkompisen från förra året, Christoffer Persson, tog ett nytt guld med HV i år:
– Jag pratade med Persson och sa ett stort grattis. Om det är det är någon som är värd det, så är det han.
...att trotjänare som han själv, Henrik Tömmernes och Robin Figren försvinner:
– Det finns killar som Christoffer Ehn, John Nyberg och framförallt Joel Lundqvist, Mats Rosseli Olsen och Sebastian Stålberg. De har varit med och rest med guldlaget från början.
...tränaren Roger Rönnberg:
– Han är otroligt skicklig. Men han har och har haft väldigt bra tränare runt omkring sig, de har också gjort det bra. Roger har varit med och fått en stabilitet i föreningen.
Följ utvecklingen i GT:s app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.
Premium
Premium
Premium